Märker att dåliga vanor är svåra att bli av med. Jag har alltid, så länge jag kan minnas, ätit fort. Utan att direkt stressa. Det har helt enkelt bara varit naturligt för mig. Nu när en av huvudnycklarna vid varje måltid är att INTE äta fort upplever jag problem. Imorse åt jag en knäckemacka med ägg, jag tuggade noga, såg till att inga vassa och stora bitar fanns kvar innan jag svalde. Ändå tog det mig nog bara fem minuter att bli klar med mackan. Därefter blev jag otroligt trött. Så jag fick gå och lägga mig i två timmar. Så jag måste verkligen träna på att äta långsammare. Jag kommer ju inte kunna gå och lägga mig efter varje måltid när jag jobbar liksom.

Jag försöker tänka att det idag, på dagen, faktiskt bara är två veckor sedan jag opererades. En livslång vana tar inte två veckor att bli av med. Det är något man successivt måste bli av med. Precis som med mitt matberoende. Det går inte över under natten. Det tar sin tid. Sitter i alla fall med en halv banan och lite keso som mellis nu, försöker att göra saker mellan tuggorna, så att det ska ta lite längre tid. Men det är fasen svårt alltså.